fredag 1 maj 2015

Cardamine enneaphylla "Danlia"

Blir så enormt glad då Owe ringer och säger;
Du måste komma nu för "Danlia" har visat sig ovan jord.

Har haft den turen att få en avvikande forma av Tandrot - Cardamine enneaphylla som jag har gett namnet  "Danlia"
Hur det gick till kan man läsa om här.
 
Naturligtvis kastade jag mig in i bilen och for iväg.
 
Jodå, där var den.
 
 
Nu är en del rotbitar uppgrävda för att vidare spridas bland trädgårdsvänner.
 
Hej, hopp vad glad jag är;
Våren är här!
 
Må väl!
 
 
 

7 kommentarer:

  1. Jag förstår att du blir glad för att din avkomma har klarat sig.
    Så otroligt roligt.

    Ha det gott

    SvaraRadera
  2. Så fantastiskt som vanlig hos dig!
    Tänk att jag har två arter redan av tandrot...faktiskt bland mina favvon med sin tidiga blomning. Den ungerska har redan bildat en stor matta och den blekgula en stor rugge.
    Så fantastiskt att kunna få en avvikande form och få namnge den!
    Ha en fin helg!
    /Anja

    SvaraRadera
  3. Va roligt med en "egen" växt - snygg är den ju också!
    Ha en fortsatt fin vårhelg!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Grattis! Läste bakgrunden, vilken spännande historia! Din egen växt! Wow! Den skulle jag gärna förvalta här, har som du vet väldigt glott om plats för växter som sprider sig med utlöpare!
    Allt gott!
    Laila

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamen då ska du maila mig din adress så skickar jag den sista biten till dig Laila

      Radera
  5. Grattis! Vad kul med en alldeles egen växt och ett fint namn har du gett den också. Jag förstår att glädjen över att se den måste vara typ hur härlig som helst. Jag är klart imponerad.
    Kram Anna-Karin

    SvaraRadera
  6. Kul! Har bara en Tandrot i trädgårdslunden men jag ska givetvis skaffa fler de är så fina.
    Ha det gott!

    SvaraRadera

Jag blir så glad över att du tar dig tid för att skriva en kommentar. Tack!

Näst sista dag på år 2023

Om det nu ska bli ett enda inlägg i år får det bli det här.  Stort och varmt Tack er alla som fortfarande tittar in på bloggen trots att den...